Snälla läs detta

Ät inte Pangasius-fisk!

En stor varning: en del affärer har börjat sälja Pangasius-filé. Pangasius är en hajmal som odlas och fiskas i Mekongfloden i Vietnam. Ett av världens mest förorenade vattendrag. Den innehåller mest miljögifter av all jordens matfisk. T o m Ryssland har stoppat importen p g a riskerna.Den matas med allt från bananer till nermald död fisk. Den fodras med hormoner så den växer i 4 gånger normal takt. Den injiceras med urinextrakt för att rommen ska bildas snabbare. Och den säljs av cyniska svenska matvarukedjor.

Varför det då? Den är billig. Hjälp!!!

Detta visade en vis arbetskamrat för mig idag. Alltså fy fan vilken skit man stoppar i sig. Nä aldrig mer säger jag bara

Vad är viktigt här i livet

Ja det kan man fråga sig.

Jag kan tycka att det som är viktigast är faktiskt just jag. Kan låta konstigt. Men jag tror att man måste börja med sig själv. Mår jag bra kan jag sprida det vidare.
Man kan vara väldigt mån om andra, men man kan aldrig göra skillnad om man inte vet vad man pratar om.
Oki jag har inga barn och de som nu har, tycker säkert att jag har helt fel. Men hur bra mamma är jag om jag inte mår bra, förstå mig rätt nu... Om jag utstrålar glädje och stolthet så förs det vidare. För vilken energi sprider vi egentligen vidare om vi mår dåligt.
Jag har i många fall ansett mig vara en dålig dotter, barbarn, syster, faster, flickvän.....varför, jo jag har inte mått bra. Sönder stressad över att alla andra ska må bra. Att jag hela tiden ska finnas till, tid till alla andra förutom mig själv. Sagt ja till allt, att jag tillslut sitter där och gråter inombords över att dygnets timmar inte räcker till

Jag vill inte heller stressa sönder mig över jobb och åter jobb.Plötsligt så sitter jag där 80 år gammal och kan endast säga, jobba det gjorde jag men inte så mycket mer.....
Jag vill kunna säga, under mitt liv har jag spridit glädje och kärlek. Människor i min närhet har mått bra pga mig. Jag har älskat och blivit älskad. Jag åkte på min drömsemester som jag sparade till och gissa om det var värt pengarna. Jag vill kunna sitta där skrynklig med ett leende på läpparna och känna mig nöjd över mitt liv. Kunna titta på mina barn och barnbarn som är stolta och starka människor.

Vilka funderingar jag har......

Men jag kände mig så himla nöjd efter jobbet idag. Många säger och kanske anser att det är ett skit jobb jag har. Men gud va fel dom har.
Jag jobbar med människor som tackar mig för att jag finns där när hjälp behövs. Att jag stöttar, lyssnar och behandlar de som människor, inte som vuxna som blivit som barn. Jag respekterar och ser bakom sjukdom. Framför mig har jag en människa som levt ett långt liv och varit med om mycket och vet egentligen så mycket mer om livet än jag.
Jag finns där för att slutet på deras ska bli det bästa möjliga. Vilket ansvar......

Detta är någonting jag kommer vara / är nöjd över vilket gör att jag mår riktigt fint....

Ja nu skrev jag ju att jag är nöjd över jobb, men det är så mycket annat jag gör idag som får mig att må bra. Jag har tagit tag i mitt liv genom att respektera den enda kropp jag har. Jag tar mig tid åt sånt som jag tycker är roligt och tar det helt enkelt lugnt. Kan nu säga nej och inte bli rädd för att såra. Jag prioriterar mig själv helt enkelt för vem ska annars göra det.......

JFG= just fucking go

Lärde mig nått nytt idag. JFG. Så jäkla bra. Det är bara att satsa, just fucking go.........
Oftast är de det man gjort som man inte ångar, och det man inte gjort man ångrar.
Visst är det så. Jag tror på att vara glad och posetiv, se möjligheter så når du ditt mål. Vad än ditt mål är så ska det inte vara något problem. Att hela tiden se problem och vara negativ leder ingen vart.
Men vad är det stora målet???
Min stora mål är att känna lycka genom livet. Känna att jag lever och ta vara på det.
Det är klart att man inte alltid är på topp, som sagt man är ju människa. Men är man villig att satsa och jobba för det goda så ordnar det sig.
Jag tror som sagt på att sprida glädje, bjud på ett leende och skratta. Andra blir glada och sprider det vidare.

Kvinnomisshandel....känsligt ämne???

Tittar på ett program om unga tjejer som är i förhållanden där de blir misshandlade, både fysiskt och psykiskt. Det är ett otroligt viktigt ämne att ta upp. Tycker jag har läst ganska många artiklar i tidningen om misshandel och där det har gått så långt som att tjejen har misst sitt liv.
När jag då hör andra säga att tjejerna är dum i huvudet som stannar eller helt jävla "puckade" som inte lämnar killen, eller att dem får skylla sig själv, blir jag så förbannad. För mig är det ett tecken på okunskap och jag tycker att man inte ska utrycka sig så hårt om nått man inte har en aning om.
Man får tänka ett steg längre. När det handlar om unga tjejer kan det handla om så mycket mer. Det kanske är deras första förhållande med en kille som är äldre. Man tycker killen är häftig och har fått många nya bekanta genom förhållandet. Man är osäker och försöker passa in.

Det hela börjar kanske med något litet som att killen puttar till tjejen av ilska och talar till henne på ett sätt som kränker henne. Och dagen efter är han drömprinsen och du känner dig så älskad. Till slut går det för långt och man sitter fast i ett förhållande man inte vet hur man ska ta sig ut ur. Man blir slagen och slagen och det enda man känner är ilska och rädsla. Killen gör en isolerad och man drar sig automatiskt undan från familj och vänner. Andra runt omkring förstår inte och kanske tom blir arg på tjejen, ser henne som en svikare till nära och kära, men i själva verket så skriker hon efter hjälp.

Om ni därute känner någon som är i denna situation så rädda henne. Jag lovar dig att hon aldrig kommer glömma den dagen hon blev fri. Fri från det fängelset hon suttit i. Äntligen ler hon och ögonen glittrar. Äntligen vill hon leva det liv hon förtjänar.